Det är Sveriges ”demokratielit” – den politiska makten, som minglar och debatterar med ”vanligt folk” i Almedalen.. En världsunik demokratihändelse som utspelar sig för femtionde året i Almedalen. Det är 2018 och polisen har gett nazister flera tillstånd att på olika sätt manifestera sina omstörtande och våldsamma åsikter: mitt emot RFSL, bredvid tältet där pro Israel har ställt sig. De går omkring i välorganiserade små terrorceller om 5-10 personer, med en ledare som på givna tecken formerar grupperna: de omringar personer, ställer sig i vägen för mångfaldsparaden, tar över publikplatser eller skymmer sikten för samtal på teman om demokrati och mänskliga rättigheter. De stör partiledarnas tal, rycker flaggor ur händerna, trycker upp folk mot lyktstolpar, registrerar människor och försöker på alla sätt och vis provocera fram rädsla och ilska.

Min första tanke var att inte ge nazisterna den uppmärksamhet som de så gärna vill ha men den ändrades snabbt till att vi måste vittna om vad som sker. Folk behöver få veta exakt hur farlig utvecklingen är mot ett alltmer intolerant, alltmer uppdelat Sverige.

Sanningen är att det bara tog några få timmar efter det att nazisterna gick iland i Visby innan rädslans psykologi var i full blom.

– Gå inte själv! sade folk i all välmening till HBTQ-personer och svarthåriga.

– Vifta inte med regnbågsflaggor, tipsade polisen. Provocera inte.

När blev rätten att uttrycka en demokratisk rättighet en provokation?

På väg till mångfaldsparaden iklädd partipolitisk skjorta sätter jag mig på en bänk för att kolla samlingsplatsen. Jag är adopterad och tillhör ett parti som nazisterna valt ut som Fiende. När jag tittar upp står ett gäng nazister och stirrar på mig. De har bestämt sig för att stå helt uttryckslösa och bara stirra ut människor, obehagligt nära och tydligt aggressivt. Det är bara fånigt att säga att de inte gör något, för det gör de.

Jag reser mig och går. Ser mig ett par gånger över axeln och noterar att de följer efter mig och jag känner hur jag blir arg. Deras beteende är så otroligt löjligt. Så jag stannar och vänder mig om och tittar. De stannar också och formerar sig på trottoaren. Jag vet att de är våldsamma men allt jag ser är 7-8 unga killar som äntligen, äntligen får känna sig sådär mäktiga och betydelsefulla och inflytelserika som de saknat tidigare och jag förstår dem. Jag förstår varför de gör det här och vad det ger dem.

De kommer till mångfaldsparaden. Ställer sig så att de med sin aggressivitet tar upp en bra bit av gångvägen. Står med armarna i kors och stirrar uttryckslöst rätt fram.

Vi är många, många tusen och vi skanderar och det blir trångt. De går. Folk jublar. Någon ropar:
– Hej då! Vad bra att ni går, vi vill inte ha er här!

Men jag tänker på vad som ska hända sedan. När alla skingras och vi åter igen kommer att gå var för sig och möta åtta nazister i en gränd.

De är få men tar upp enorm yta med sin attityd. Jag begriper inte hur det är möjligt att de någonsin får åka till Almedalen på det här sättet. De hotar precis alla med sin närvaro. Det finns inget fredligt, kommunikativt, demokratiskt med deras flockbeteende. Som personer har de all rätt i världen men som organiserade terrorentiteter har de inget i Almedalen att göra.

Jag är chockad över hur en hel stad på några få timmar anpassade sig till en tillvaro där rädsla och planerande innan man gick ut på gatorna blev det sätt som vi hanterade nazisternas marscherande på.

Vi måste kunna bättre än så här! När nazisterna omringar en ensam person kan vi inte titta bort, vi måste gå emellan! Det är helt sjukt att de fick skrämmas och hota utan att bli hindrade. Vi var tusentals ute på gatorna. Vik inte undan, skydda varandra istället! Titta inte bort! Låtsas inte som ingenting! Det här är allting! Det är vår frihet, vår medmänsklighet, vår rätt att få finnas till som står på spel. 🌈💪🏾💪🏿💪🏼

6 thoughts on “Almedalen 2018 – Anpassningen går på några timmar

  1. TACK för ett otroligt välformulerat inlägg så man förstår deras taktik och verkligen blir uppmärksam på vad den gör med oss! Det är en sååå obehaglig tid i världen just nu och vi måste slå tillbaka mot rädslan som är ondskans viktigaste medel!!!

  2. Hej,
    Var också på Almedalen och hann se min beskärda del av den hotfulla stämning NMR skapade (bland annat den kvinna som brottats ned framför svensk-israeliska föreningens tält). Men det jag framför allt reagerar på i din text är
    ”– Vifta inte med regnbågsflaggor, tipsade polisen. Provocera inte.” Detta är ju enormt allvarligt ur demokratisk synpunkt. Ska de personer som har mest våldskapital få hindra andea att uttrycka sin synpunkt – på Almedalen denna urdemokratiska arena? Har du någon källa på just denna uppmaning?

  3. Håller helt med om din iaktakttagelse. Det gick fort. Och polisen bad alla att inte provocera… Vem var det som provocerade? Vem var det som begick våld? Vem var det som störde.? De som gjorde det blev inte utvisade, nej det var de som äntligen börjat få chans att uttrycka sina önskningar och sin längtan, sin vånda och hitta forum för åsikter. De som kväste åsikterna fick vara kvar och beskydades.

  4. Rädsla skapas inom oss genom att vi tillåter den.
    Jag var i Almedalen. Jag pratade med flera av de här killarna uppe på torget vid Södertull. Det fanns inte en tillstymmelse till aggressivitet under vårt samtal. Våra åsikter var helt motsatta men de respekterade mina utan att på något sätt håna dem.
    Han jag pratade mest med hävdade bestämt att människor inte hade samma värde. När jag lika bestämt hävdade att de har de visst “Du är lika mycket värd som Bill Gates” (det var hans exempel) fick han tårar i ögonen.
    Vi kan vara lyckliga för att vi lever i en demokrati. I en demokrati har alla rätt att hävda sina åsikter. Om vi förbjuder människor att ha vissa åsikter är vi lika dana som dem vi fördömer.

  5. Etter modell av Almedalen har vi i Norge laget Arendalsuka – den har ikke blitt så mange år gammel, men den er svært vellykket og blitt viktig for alle som bedriver politikk i hele landet. Det er en møteplass – alle som ankommer må forholde seg til enkle regler for gjensidig anerkjennelse og respekt for selv å kunne delta. Slik var det også når de gamle vikinger hadde marked eller holdt ting – det var fred på plassen. Vi må ha blitt ganske historieløse og naive i vår toleranse hvis den store bredden gir slipp på dette for en truende minoritet….

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *