Jag går på rehabkurs för att bli en mindre stressad människa. För 14 dagar sedan fick jag som hemuppgift att dra ner på min närvaro i sociala medier. Samtidigt flyttade jag in i huset där stadsnätsfibrerna vägrade fungera. Idag hade vi stressföreläsning. Psykologen sade att det är en markant skillnad på mig. Jag gör ett mycket lugnare intryck och verkar betydligt mindre uppe i varv. Det gjorde mig otroligt glad. Det har varit en riktig aha-upplevelse att hålla mig borta från Facebook, att inte kolla mailen var femte minut, att strunta i att läsa meddelanden så fort det plingar till. Jag trodde inte att det påverkade mig så mycket men det har verkligen sugit energi.
Världen har inte heller gått under. Inte för mig och inte för de som försöker nå mig. Jag blir taggad och PMad precis hela tiden. En timme borta från Facebook brukar betyda minst 30 olästa notiser. Jag trodde inte att jag skulle kunna sköta mitt jobb och mina åtaganden om jag inte betade av den där notislistan hela tiden. Jag var rädd för att jag skulle missa ett inlägg, en fråga, ett meddelanden. Sanningen är att jag knappt tror att någon lagt märke till att min svarstid blev 5 timmar istället för 5 minuter. I alla fall är det ingenting som gjort världen vare sig bättre eller sämre. Men för mig! Vilken skillnad!
När jag kom hem från föreläsningen idag hade min internetuppkopplingen kommit igång…. Så nu behöver jag aktivt bestämma mig för att fortsätta min Facebook-ramadan. Appen är avinstallerad från telefonen. Jag tillåter max 4 besök per dag och 30 minuter per gång. Övriga sociala media är reducerat till att kommunicera med barnen. Undantaget Twitter, som är min främsta nyhetskälla och som jag tillåter mig att titta på oftare. Men även där är är det restriktioner i när, hur ofta och hur länge.
Alltså. Tiden man får över! Lugnet som infinner sig! Jag förstår nu innebörden i ordet kvalitet. Det är skillnad på tid och tid.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *