Jag står i valstugan på torget i Jakobsberg. Solen gassar och jag ångrar mina svarta jeans. En ung kille med Moderaternas logga på ryggen kommer förbi med en av våra valaffischer och säger att den har ramlat ner, vänsterpartisten undrar om jag vill ha ett glas saft. Sossarna och vi hjälps åt att förse en stor barnfamilj med vindsnurror. Deras är vita, våra är gröna.

Jag är ny i kommunpolitiken och har ännu inte vant mig. Jag blir fortfarande lite tjock i halsen över omtänksamheten och den goda viljan som råder mellan politiker från alla partier. Demokrati kan vara så himla vacker! I tider när polemiken partier emellan är hård och ibland nedlåtande vill jag lyfta oss fotfolk, som ser till att demokratin fungerar runt om i Sverige. Vi, som ägnar kvällar och helger åt oavlönat jobb för att vi brinner för våra lokalsamhällen och som förhandlar och samverkar för att lösa problem i kommunen.

Jag blir också imponerad över alla människor som kommer fram och vill prata politik. Seriösa och pålästa, nyfikna och engagerade. Alla håller såklart inte med mig eller mitt parti, men viljan att diskutera och ta sitt demokratiska ansvar genom att lära sig mer inför valet är stor. På torget i Jakobsberg för jag samtal med de som levt ett långt liv och sett landet förändras, de som nyss kommit hit, unga som ska rösta för första gången, de, vars karriärer gör det svårt att få ihop livspusslet, och de, vars kropp eller själ sagt ifrån. Sverige är fantastiskt, svenskarna är fantastiska! Jag är glad och stolt över att vara en del av vårt samhälle, som ger oss möjlighet att påverka direkt eller indirekt. Länge leve den svenska demokratin!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *