För tio år sedan var jag en ensamstående ung änka med två funktionsnedsatta barn som inte fick hjälp i skolan. De blev hemmasittare. Min dotter satt hemma i över fem år. Min son kämpade mot livshotande depressioner. Själv hade jag gjort upp med en barndom där jag utsattes för sexuella övergrepp och en start på vuxenlivet som bestod av lite väl många trial and errors. Jag var rätt ynklig. Men även en liten Skorpa kan upptäcka att det bor ett Lejonhjärta i bröstet och ge sig ut i kamp mot drakar och despoter och de senaste åren har jag ägnat hela min kraft och själ åt att kämpa för att barn med funktionsnedsättningar ska få rätt stöd så att de kan gå ut skolan med betyg och okrossad självkänsla.

Jag var en av många tusen föräldrar som kämpade för våra barns skolgång och tillsammans startade vi föräldranätverket Barn i Behov som på bara några år var med om rätt sagolika framgångar. Vi var många Skorpor som stred tillsammans och vi upptäckte att det går att förflytta berg – och lagstiftning! Vi debatterade i Almedalen, arrangerade seminarier i Sveriges riksdag, satt med i statliga utredningar, ordnade stora manifestationer och skrev massor av debattartiklar.

Jag upptäckte att jag kunde mer än de flesta, för vi föräldrar till barn med funktionsnedsättningar måste det, annars blir våra barn överkörda och får inte den hjälp de har rätt till. Jag upptäckte att politiker, generaldirektörer och andra makthavare lyssnar om man är påläst och argumenterar schysst.

Det går för långsamt och det tar för mycket kraft att ligga på politiker och bevaka att myndigheter inte glömmer bort vad de ska göra. Jag har inte tid. Vi har inte tid! Därför har jag bestämt mig för att öka tempot ännu mer. Det är dags att påverka inifrån maktens centrum – Sveriges riksdag. Jag vet vad det vill säga att kämpa för att överleva, att inte bli lyssnad på, att bli förminskad och förlöjligad. För mig är politik på liv och död.

Jag vill leva ett bra och tryggt liv där jag inte behöver prestera mig till min rätt att finnas till. Där andra inte mäter mig efter hur jag ser ut, hur frisk jag är eller var jag bor. Där mina två barn med funktionsnedsättningar får gå till en skola som ger dem utbildning på deras villkor och LSS som ger dem frihet att leva i värdighet och jobb istället för bidrag. Jag vill bo i ett samhälle som skyddar dem som behöver det och som pratar om vi. Inte vi och dom. Människovärde, respekt och omtanke om varandra ska vara ledord.

  • Alla barn ska klara grundskolan. Vi kan inte släcka barnens drömmar innan de ens fyllt 17 och döma hundratusentals ungdomar till ett liv på bidrag.

  • Assistans, LSS och sjukförsäkring ska ges till de som behöver det, lagstiftningen ska följas, inte urholkas.

  • Hemtjänstens ledord ska vara omtanke och inte att jaga minuter.

  • Vi ska hjälpa de som mår dåligt innan de helt kraschar. Elevhälsan och vårdcentralerna ska få mer resurser för att ge stöd innan man mår så dåligt att man behöver hjälp av psykiatrin.

  • De ensamkommande flyktingbarnen ska ges amnesti.

  • Klimatet kan inte vänta. Vi måste göra det vi behöver för att ge våra barn och barnbarn en värld som går att leva i.

 

Jiang Millington
Riksdagskandidat för Miljöpartiet de gröna

 

3 thoughts on “Journalist, aktivist, miljöpartist

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *