Det här är ett svar som jag skrev till Helena Myrsteners artikel i Dagens Seglora den 25 september 2013.

Hej Helena!
Frågan du ställer är central men sättet som du vinklar artikeln på tycker jag är respektlöst och ja – oinsatt och okunnigt (just det som du vänder dig emot) gentemot yrket ”kommunikatör”. Vilka församlingskommunikatörer är det du syftar på? De som passar in i din beskrivning torde vara en liten minoritet som du upphöjer till det stora flertalet. Problemet är inte kommunikatörer som leker småpåvar ute i landsorten. Problemet är att man rätt ofta sätter en icke-kommunikatör på jobbet eller sätter en kommunikatör på ett jobb där man inte förstått vad kommnunikationsyrket är.

Men för att återvända till det centrala, såsom jag tolkar din artikel. Det centrala är att förstå att alla som arbetar inom kyrkan, eller bekänner sig till den kristna tron (lite oavsett samfund för gemene svensk) är representant för Kyrkan. Här behövs ett paradigmskifte inom Svenska kyrkan, där yrkesrollerna ofta hålls strikt isär och man varken vill eller tillåts jobba yrkesöverskridande (undantaget kommunikatören då, eftersom ”alla kan göra en affisch”).

Frivillig och anställd, förtroendevald och aktiv, vi kommunicerar Kyrkan bland våra familjer och vänner. På våra arbetsplatser och i mataffären och bensinmacken. Beter vi oss illa slår det tillbaka på hela Kyrkan därför att folk inte gör skillnad på om du är präst eller tja… kommunikatör. ”Jobbar inte hon inom kyrkan?! Ja, är det inte typiskt skenheliga typer som de att bete sig sådär?!” låter det när det brister för oss vid dagishämtningen eller på parkeringsplatsen utanför köpcentret.

Kommunikatörens roll har aldrig någonsin varit att ta över kyrkan. Kommunikatörens roll är att ge sina kollegor verktyg och metoder för att de, i sina respektive yrken och yrkesroller, ska kunna vara tydliga, begripliga och intressanta för sina respektive målgrupper. Det är inte annonsen i lokalpressen som drar folk till kyrkan. Det är verksamheten och de verksamhetsansvarigas professionalism och engagemang som gör att folk vill komma. Deras tolkning av den kristna tron. Deras sätt att göra tron relevant för människor.

Ska kyrkan finnas på facebook och instagram? Ska kyrkan befinna sig på nätet? Svaret är ett tveklöst JA. Vi ska vara på nätet av samma självklara anledning som att vi aldrig ifrågasätter om kyrkan ska finnas för de fattiga, eller för ungdomar, eller för äldre. Kyrkan ska vara och verka där människor är och människor är, oavsett ålder, etnicitet, kön och trosuppfattning, på nätet.

Och lika lite som vi skulle be kommunikatören att ta över hela verksamheten gentemot ensamkommande flyktingbarn, eller gymnasieungdomar, eller äldreboenden, lika lite ska vi lämna kommunikatören i sticket på sociala medier. Det är inte kommunikatören som ska missionera, bedriva själavård, diakoni och undervisning. Inte ens på nätet.

Kommunikatören lämnas alltför oftast helt ensam i församlingarnas verksamheter. Kommunikatören ombeds arbeta under rätt taskiga förutsättningar och får komma in först när allt redan är bestämt och klar och får då uppgiften att göra en klatschig affisch. Sedan blir andra sura när ingen kommer på konserten eller babymassagen och kräver att den där usla kommunikatören sätter in en större annons nästa gång.

Detta kan ni använda kommunikatören till (genom att SAMVERKA och SAMARBETA och INVOLVERA kommunikatören och andra yrkesgrupper TILLSAMMANS: – Systematisk utvärdering av verksamheter för att därefter få hjälp med att förstå och tolka resultaten,
– Omvärldsanalyser som ger en tydligare bild av vilka människorna i och omkring kyrkan är, vad de behöver, vad de tror att de behöver och vad de längtar efter att få. Vad som är viktigt för dem och på vilket sätt kyrkans tro och verksamhet kan göras relevant och angeläget för dem.
– Kommunikationsplaner för stora och små projekt och processer som tex gör omorganisationer begripliga och accepterade för anställda, eller så att målgruppen nås och blir engagerad.
– Kriskommunikationsplaner som ger församlingen beredskap vid kriser, där tydligt, effektivt handlande är vässentligt. Det kan röra sig om naturkatastrofer, olyckor eller ond bråd död och det kan röra sig om anställda eller förtroendevalda som blir fällda för brottslighet eller på annat sätt beter sig olämpligt.
– Rådivande funktion för kyrkoherden i samband med mediakontakter och medlemskommunikation

Listan kan fyllas på med mer. Vad jag vill säga är att det inte finns någon motsättning mellan kommunikatörer och andra yrkesgrupper inom kyrkan. Att det är tråkigt att läsa en artikel där en hel yrkesgrupp framställs som oinsatt och inkompetent men att det inte är speciellt förvånande, eftersom jag vet att många kommunikatörer varje dag på jobbet behöver slåss mot just sådana fördomar. Förhoppningsvis kan artikeln leda till att kommunikatörens roll i Svenska kyrkan kommer högre upp på dagordningen så att kunskapen om vår ykresroll höjs.

/Jiang Millington, kommunikatör i Järfälla församling

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *