Jag kan inte längre. Det är en spark i magen varje gång. Jag har försökt hålla det ifrån mig men nu går det inte längre. Jag gråter så att texten blir suddig och bilderna dimmiga. Jag är förtvivlad. Arg. Förvånad. Äcklad.

Ja Äcklad. För det går inte längre att förstå hur väldigt vanliga, hyggliga människor har börjat dela de mest avskyvärt öppet rasistiska och xenofobiska texter, som för ett år sedan hade fått vänskapskretsen att gå i taket. Nu får inläggen istället spridda gillningar och hjärtan, ibland ackompanjerat av ett indignerat “Släng ut packet!”. Det är texter och videos på temat hån mot våra gamla, våra unga, våra sjukskrivna, våra arbetslösa, våra hamstrar och Gud vet allt som blir kränkt av de där som kommer hit och förstör. För vi hade det så bra. Alla log mot varandra på tunnelbanan. Ingen kallade en tjej för hora. Alla äldre fick tre rejäla skopor sylt på pannkakorna. Inget barn blev mobbat i skolan och alla som blev sjuka blev blixtsnabbt servade på akuten och fick eget rum med fantastiskt ljusinsläpp och havsutsikt. Ingen frös om vintern. Alla badade på sommaren. För vädret var bättre innan de där kom hit och förstörde.

Demoniseringen av vissa invandrare har pågått sedan  det var drag under galoscherna. Och visserligen fanns det de som hånfullt påstod att de apatiska flyktingbarnen spelade teater. Men den huvudlösa avhumaniseringen av flyende barn som nu sker saknar motstycke. Vad är det som får er att tro att barn är annorlunda för att de är födda någon annanstans? Jag ber dig nu, du som dragits med i denna rädslans kakafoni, att ta tre djupa andetag och föreställ dig följande:

Kommer du ihåg den där gången i affären när barnet kom bort? Minns du den isande känslan av ren och skär skräck som grep tag och lättnadsgråten när allt ordnade sig? Och denna vardag av barn som fryser och är trötta och inte längre orkar gå. Barn som blir kinkigt av hunger. Ett barn som blir otröstlig av rädsla. Varför tror du att flyktingbarnen saknar sådana känslor? Varför tror du att en mamma känner mindre ångest för att hon har en annan hudfärg?

Jag följer min vän som är på Lesvos och lyfter av barn efter barn från de tarvliga gummibåtarna som korsar Medelhavet mitt i vintern. Små stela ungar och föräldrar som bryter ihop när spänningarna släpper på stranden. Och jag gråter förtvivlans tårar över gapet mellan medmänsklighet och hat som trängs i mitt facebookflöde.

Jag vädjar till mina vänner på facebook och twitter och de jag möter:

  • Dela inte inlägg/hörsägnen hur som helst utan att först ta reda på om innehållet går att verifiera.
  • Fundera ett extra varv på varför du delar ett inlägg/historia. Vad är det du vill uppnå med det?
  • Fundera också på om ditt inlägg/din berättelse kan användas som propaganda i sammanhang som du inte vill stödja.
  • Tänk på att otrevliga människor som är inblandade i incidenter eller brottsliga handlingar finns inom alla etniska grupper, i alla bostadsområden, skolor och arbetsplatser. Att ensidigt rapportera eller berätta om endast en grupps dåliga eller brottsliga uppträdande skapar osäkerhet och rädsla och ökar avståndet mellan människor.
  • Sist men framför allt: tänk efter vad det är för samhälle som du vill bidra till. Vilka krafter du vill stödja. Tänk noga och tänk sedan ett par steg till. Vad får det för konsekvenser i ett längre perspektiv?

Med önskan om en trygg, vänlig och generös morgondag//Jiang

6 thoughts on “Så här kan man också göra

  1. Väldigt bra skrivet! Personligen tycker jag att de som skriver kommentarer på FB och Twitter måste uppge sina namn. Nu blir det bara en kakafoni av tyckande och tänkande vilket medför att sanningen kommer först i andra eller tredje hand. Om man går in i en diskussion så märker man ganska snart att hat och okunskap är de redskap som används. De sociala nätverken borde gå hårdare åt de som bara uttrycker sin egen frustration över ngt som de anser fel. Jag ställer till 100% upp på vad du skrivit och hoppas att fler gör det. Fortsätt vara aktivt kritiserande, det verkar behövas mer än någonsin i dessa tider!

  2. Tack för ditt ursinniga, förtvivlade, kloka och välformulerade inlägg! Måtte tusenden läsa det, verkligen tänka efter – och sprida!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *