Insändare i Mitt i Järfälla, 22 januari 2019

Foto på insändaren i Mitt i Järfälla

Sverigedemokraterna meddelar att de tänker lägga en motion om tiggeriförbud. Miljopartiet anser att det är djupt osmakligt att kriminalisera utsatthet. Det är en farlig väg att slå in på att förbjuda människor att söka hjälp och att förbjuda människor att visa medmänsklighet genom att lägga pengar i tiggsres pappmuggar.

Det finns mycket i vårt samhälle som är förkastligt. Fattigdom, tex. Hårdraget kan man säga att det finns två sätt att förhålla sig till missförhållanden: antingen jobbar man för att utsatthet inte ska uppstå, eller så jobbar man för att bestraffa de som inte beter sig enligt normen.

Vi ser det inom andra områden, som i synen sjukdom och funktionsnedsättningar – och även i synen på människor som står utanför välfärdssystemen och som tvingas ta emot allmosor för att överleva.

Hade det varit lönsamt att tigga hade fler sett det som alternativ till ekonomiskt bistånd från socialtjänsten eller CSN-lån men de flesta av oss förstår att det inte finns någonting hoppfullt i att sitta utanför ett köpcenter i snöslask och blåst.

Tiggarna finns här, mycket på grund av att deras hemländer i Europa stöter ut dem och inte ger dem en chans att försörja sig. Att arbeta för att diskrimineringen av romer i exempelvis Rumänien och Bulgarien upphör är viktigt men kan inte hindra oss från att dämpa utsattheten för de som sökt sig hit. Det behövs insatser både på kort och lång sikt för att lösa de grundläggande problemen som ligger bakom tiggeriet.

Vi vet att ett tiggeriförbud inte löser problemet med fattigdom. Det innebär istället att tiggare drivs till andra platser och riskerar att kastats ut i än större utsatthet. Det enda ett tiggeriförbud hjälper mot är att vi slipper obehaget att se andra frysa, sakna mat och husrum och tvingas be om en slant. Vad mer vill vi göra straffbart för att det stör vår sinnesfrid?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *