Vad krävs för att tas på allvar och för att få hjälp? Jag vet inte längre, men jag kan berätta om vad som inte räcker för min 15-åring hemma.

Det räcker inte att han har mått mer eller mindre dåligt sedan han var 5 år gammal. Det räcker inte med att han har skadat sig själv, att han gör ansatser till att avsluta sitt liv, att han sitter i möten på BUP-akuten och sätter ord på sina känslor av hopplöshet och meningslöshet. Att han berättar om rädslor, ångest och oro för vad han kan ta sig till på en sådan avancerad nivå av självkännedom att jag ömsom ryser av obehag och av beundran för hans förmåga att uttrycka nyanser.

Igen och igen. Samma historia och icke-handlande från barnpsykiatrin, samma bekymrade miner hos akutpersonalen. Samma svar. Vi kan inte göra något här. Det är det BUP ni tillhör som måste sätta in åtgärder. På frågan: Och vad gör vi när de som ska agera inte gör det? Vems ansvar är det då? Samma besvärande tystnad och mumlande om att de förstår att jag är frustrerad men tyvärr är det ju inte deras uppgift att bla bla bla.

Vi har en överenskommelse med skolan nu att vi ska åka in akut. Varenda gång det uppstår en situation hemma ska vi in till BUP-akuten. Jag var med på det. Men efter gårdagskvällens tur dit känns det inte konstruktivt. Sonen grät i bilen när vi var på väg hem igen.

– Jag orkar inte kämpa mer nu. Jag orkar inte ha det så här längre. Det blir ju aldrig bättre!

Jag säger att jag förstår att det känns jobbigt och att det varit lite skralt med stödet. Jag säger att det kommer att bli bra för vi gör det här ihop och jag ger mig aldrig. Vi börjar prata om hur härligt det kommer att bli sedan. När det här är över. Hur lite man behöver störa sig på när man vet hur livet också kan vara. Jag försöker låta glad och obekymrad. Men inuti hamrar oron hårt i bröstet.

Älskade, älskade unge.

2 thoughts on “Vad krävs för att bli hörd?

  1. Men så vansinnigt jobbigt. Vilket lidande.

    Jag kan BUP inifrån, dock inte i Stockholm. Två förslag som brukar ge resultat:

    1) Ring patientnämnden. Det brukar ge resultat.

    http://www.patientnamndenstockholm.se/Hurgorjag.htm

    2) Kontakta högste chefen för BUP i Stockholm. Be om intensivt och rätt stöd av annan mottagning.

    Stor styrkekram!
    Maria

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *