Krönika Dagens Samhälle, 22 november 2024
Krönikör: Jiang Millington

Enligt FN är svenskarna pinsamt ointresserade, funkofobiska tölpar till stolpskott. Fast man uttrycker det lite mer diplomatiskt. Vi har haft 15 år på oss att införliva FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (förkortad CRPD), som vi förband oss till att följa 2009.

Det går sådär.

I den senaste granskningen tidigare i år från konventionskommittén konstaterar man att det aldrig gjorts någon systematisk översyn av lagar, politiska åtgärder och regelverk för att anpassa lagstiftningen så att konventionen efterlevs. Som följd av det saknas ekonomiska, sociala och kulturella förutsättningar för att garantera funktionsnedsattas mänskliga rättigheter och svenska domstolar och myndigheter använder inte CRPD när de tolkar och dömer i sådana ärenden. Man konstaterar också att vi i Sverige har valt att uteslutande fokusera på de funktionsnedsattas brister och begränsningar och inte på de hinder i samhället som gör människor funktionsnedsatta. Man kan ana en frustration, eftersom varje granskning som kommissionen har genomfört har visat att Sverige inte håller måttet. 

LÄS MER: Rättmätig kritik mot förslag på tvångsåtgärder

Vi har två myndigheter med särskilt uppdrag att värna mänskliga rättigheter: Diskrimineringsombudsmannen (DO) och Institutet för mänskliga rättigheter. Det sistnämnda inrättades så sent som 2022. Bara ett år senare gick Sverigedemokraterna ut med att man ville lägga ner det, eftersom vi, enligt dem, inte har några problem med mänskliga rättigheter. Men på knappt två år har myndigheten nått internationell A-status och är fullvärdiga medlemmar i det internationella samordningsorganet för nationella människorättsinstitutioner (GANHRI). En imponerande bedrift, särskilt med tanke på att man inte får en rimlig budget av regeringen, vilket även GANHRI påpekar.

I Institutet för mänskliga rättigheters årsrapport 2024 lyfts särskilt funktionsnedsattas utsatthet och risk för isolering. Man konstaterar att stöd inte ges i skolan vilket orsakar livslånga problem. Man kritiserar även de tvångsmetoder som används inom psykiatrisk ungdomsvård,  som bältesläggningar, långvariga isoleringar, handfängsel och nerbrottningar  mot personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, npf.

Även DO lyfter särskilt funktionsnedsättning i sin årsrapport, med fokus på skolan. Även här är det den stora gruppen elever med npf som diskrimineras. Närmare 60 procent av alla anmälningar av skolor rör exempelvis brist på stöd och anpassningar. Statistik som bekräftas av Skolverket, som följt upp vilket stöd som elever har fått som inte får gymnasiebehörighet i matematik. Nästan inget stöd alls, enligt Skolverket. Något som Riksförbundet Attention och Autism Sverige har påpekat genom åren i sina skolrapporter.

Men även de som klarar skolan möts av fortsatt diskriminering. Enligt Attentions arbetsmarknadsenkät från 2022 har över hälften av deras medlemmar med npf varit sjukskrivna på grund av bristande stöd från arbetsgivaren och brutala 31 procent har utsatts för mobbning och trakasserier.

Vi kan bättre än så här och så här kan vi inte ha det!

LÄS MER:

Statistik skulle hjälpa barnen med npf – inte ännu en utredning

Curlingföräldrar ska inte sätta agendan för NPF-barnen