Barnen som offras i den svenska skolan

”Vi uppmanar regeringen att tillsätta en kommission som får i uppdrag att se över stödet till elever med funktionsnedsättningar som Aspergers syndrom, autism, Tourettes syndrom, ADHD och dyslexi”, skriver Jiang Millington, Måns Möller, Malin Holm och Bo Hejlskov Elvén med flera.

Nu i dagarna hyllar vi fantastiska Malala, som får Nobels fredspris för sina extraordinära insatser för att ge flickor tillträde till skolan, i Pakistan och i resten av världen.

Vi hoppas att rätten till undervisning även ska gälla alla skolbarn i Sverige. Varje år diskrimineras tusentals barnoch skolelever i Sverige. För detta har FN kritiserat Sverige.

Bland annat lyfter man fram den stora kunskapsbrist om funktionsnedsättningar som finns hos såväl allmänhet som beslutsfattare och då särskilt inom utbildningsväsendet.

FN är också oroad över att det i rapporter framkommer att det finns barn som behöver omfattande stöd som inte får det och därför inte kan gå i skolan.

Denna ovilja och kunskapsbrist blir extra tydlig i kommunernas och de enskilda rektorernas kortsiktiga jakt på besparingar och budget i balans. Föräldrar får ofta höra att de uppfostrat barnen fel. Barnen får veta att de är lata och att det bara handlar om att ”skärpa sig”.

Men en funktionsnedsättning försvinner inte bara för att man vill, lika lite som cancer försvinner för att man vill. Eller förlamning. Eller nötallergi.

Oförståelsen för de osynliga funktionsnedsättningarna gör barnen utsatta, både för vuxnas orimliga krav och för andra elevers negativa reaktioner på att barn med exempelvis ADHD och Aspergers syndrom har svårt för att läsa av sociala koder och är sämre på att kommunicera än sina jämnåriga.

Enligt en undersökning från Autism- och Aspergerförbundet 2013 stannar var tredje pojke och mer än varannan flicka med autismdiagnos hemma från skolan.

Enligt Skolverkets rapport 2010 handlar det om minst 1600 elever men vi vet också att mörkertalet är stort. Bristande stöd i skolan leder till att många barn tidigt i livet utvecklar allvarlig psykisk ohälsa och socialt utanförskap.

Detta pågår utan att någon riktigt verkar bry sig. Förutom barnens föräldrar, som enligt undersökningar av bland annat Folkhälsoinstitutet, Riksförbundet Attention och Riksrevisionsverket är överrepresenterade i statistiken över sjukskrivna, utbrända, deltidsarbetande och separerade.

Det har sitt pris att dels slåss för sitt barns rätt till utbildning och dels slåss mot en vägg av fördomar kring att det är i föräldraskapet det brister. Minst tio procent av alla barn är i behov av mer specialiserat särskilt stöd i skolan.

Många av dessa barn har någon form av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning såsom exempelvis ADHD, ADD, Tourettes syndrom, språkstörning, dyslexi, Aspergers syndrom och autism.

Några har också en utvecklingsstörning, andra en hög begåvning, men de flesta ligger inom normalbegåvningspannet, precis som resten av befolkningen. Förutom det personliga lidande som det innebär att vara exkluderad från skolan och samhället kostar utanförskapet och ohälsan enorma summor pengar varje år.

Gruppen är överrepresenterad hos Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Vissa funktionsnedsättningar är överrepresenterade också inom kriminalvården.

Detta helt i onödan. Att inte satsa på alla barn i skolan slår tillbaka mångdubbelt. Det är dessutom inte värdigt en rättsstat och demokrati med humanistisk värdegrund som Sverige.

Vi uppmanar regeringen att skyndsamt tillsätta en kommission som får i uppdrag att:

• Se över och förbättra stödet till elever med funktionsnedsättningar som exempelvis Aspergers syndrom, autism, Tourettes syndrom, ADHD, ADD, språkstörning och dyslexi.
   
• Ta fram tydliga, nationella riktlinjer, grundade i forskning och beprövad erfarenhet av hur stödet utformas och finansieras samt hur tillgång och kvalitet säkras.

Vi uppmanar regeringen att:

• I väntan på kommissionens rekommendationer göra ett tillägg i Skolförordningen med innebörden att tilläggsbelopp får ges även för behov av särskilt stöd i undervisningssituationen.
   
• Ett kunskapslyft gällande neuropsykiatriska funktionsnedsättningar genomförs i förskola, grundskola och gymnasieskola och att detta införs som obligatoriska kurser på lärar-, speciallärar- och rektorsutbildningarna.
   
• Termen “inkluderande skola” förses med kvalitetsmärkning för att säkerställa att termen innehåller de komponenter som krävs för att verklig inkludering med full delaktighet ska komma till stånd och inte skada elever med funktionsnedsättningar.